Ninni skywalker

Idag är Ninni trött!
Igår gick jag och la mig i rimlig tid, lyssnade på Thåström och va precis på väg att vaggas in i sömn när telefonen ringer.
Jag tänker "för faaan Zandra" men de va inte Zandra utan Jenny.
Jag tänkte att hon vågar väl inte sova själv eftersom hennes föräldrar är i Polen.
Kvinnan är livrädd för de är dunsar från hennes altan så jag klär på mig och drar dit.
Hon skrämmer ju livet ur mig på vägen dit genom att bara förklara vad hon hör.
Så jag kmr dit och hon kommer springande barfota och i morgonrock för att möta mig.
Vi går in i huset och med varandras sällskap vågar vi gå ut på altanen och kolla vad fan de är.
Men de är inget där, så vi går in och sätter oss i köket som är precis vid altanen.
Vi står där i kanske tio min så hör vi en duns mitt på altanen. Jag blir livrädd, så hörs en till.
Fan de är ju ingen därute.
Jenny säger att hon vägrar sova hemma och vi springer upp till hennes rum och hon klär på sig.
Då hör vi fler dunsar. Vi blir ju fan livrädda så Jenny ringer snuten till slut.
Dom säger att dom ska skicka en patrull.
Klockan 01.34 ringer vi dit, klockan 01.36 hör vi nästa dunsar. Väldigt tydligt för att komma nerifrån ute på altanen.
Sen slutar de. Klockan 01.46 kommer dunsarna igen, samma sak klockan 01.56.
Vi hör även dunsar på framsidan.
Vi är så jävla skraja och ringer snuten igen. Fan tänk om de är en psykopat?!
Klockan 01.59 kommer snuten och vi springer ner och öppnar, lättade över att räddarna i nöden har anlänt.
Dom är trevliga och snälla att kontrollera allt utanför.
Dom hittar nada. Så när dom dragit så skyndar vi oss som fan för att komma därifrån.
I panik för att vara utanför huset där något är så kutar vi till bilen och gasar därifrån.
"VAD I HELVETE VAD DE DÄR?"
Vi åker runt, för uppspelta för att landa.
Hemma hos mig så lugnar vi ner oss, andas och känner att den dåliga känslan i magen börjar försvinna.
Jag somnade inte på en bra stund, men när jag väl gjorde de så drömde jag mardrömmar.
Sömnen var mer vaken än sovande.
Så jag är helt slut idag.
Hon hämtade mig i morse och vi frågade igen, "vad fan var de egentligen?"
Vi båda vet men vill inte erkänna de på riktigt. Vi försöker hitta en logisk förklaring men de finns de ju ingen.
Man måste ha varit där för att förstå.
Jag tänker iaf aldrig mer sätta min fot i det huset nattetid.